Leta i den här bloggen

torsdag 21 oktober 2010

Hur man kan hata något så innerligt..

Det är inte bara Sandra och Julia som har/haft tandställning. Även jag, Bella har burit detta. Jag fick min våren -08. Till skillnad från dem, så fick jag min strax innan vi började gymnasiet. Men den största skillnaden var att jag aldrig hatat något så mycket som min tandställning, i hela mitt liv. Sen den dagen jag fick den i min mun, log jag aldrig med tänderna. Jag var helt övertygad om att min tandställning var skälet till att jag blev utfryst ifrån resten av gänget. Men de flesta av mina klasskompisar såg inte att jag hade detta förrän vi gått ett halvår i skolan, och det hade kunnat gå längre om ingen sa något. Inte ens idag vet jag om alla faktiskt visste. Jag träffade även min stora kärlek efter tandställningen suttit i ett år, och inte ens han märkte det förrän några månader. När han tillslut märkte det, trodde jag att det var slutet på vårt förhållande. Så ni kan tänka er hur dåligt jag mådde av den sittande där. Att inte le förstör så många dagar av ens liv. För mig var porträtt/skolkort en onödig sak, fotografen skulle vilja att jag log! Kort med vänner bestod av leenden utan minsta glimt av tänderna, hur lycklig ser man då ut på en skala?

För mig var detta en plåga att aldrig kunna le, för jag visste att det var lika med blickar mot mina tänder. Att le var helt uteslutet, och jag räknade veckorna tills jag skulle få ta ur den. Detta skedde efter ca 1,5 år, en av de bästa dagarna i mitt liv.

MEN, jag ångrar idag att den tog över så mycket av mitt liv. Den styrde när jag var glad och jag var ofta på väldigt dåligt humör på grund utav den. Jag har inte något kort där man ser mig med tandställning. Så fort någon fick ett kort där man kunde se en glimt av den, var jag snabb med att radera det. Jag har inte heller många kort där man ser mig le innan jag fick den, eftersom dem var fruktansvärt sneda, och detta påpekade Många att dem var. Men jag hittade ett gammalt kort, från en ännu äldre mobil. Så före och efter bilder kan jag bjuda på!
 Bilden ger inte alls ut sin rätt på hur sneda tänderna var över huvudtaget, men ni kan se att hörntänderna inte riktigt hänger ihop med de andra. Men som sagt, det var värre må ni tro!

Dagen innan tandställningen skulle väck. Visst kan man nästan se tandställningen i underkäken? Konstigt att man lär sig exakt hur mycket man kan le, för att inte visa rälsen? Eller pratar jag  bara för mig själv nu kanske...
Jag är inte typen som tar seriösa kort, men lyckades hitta Ett kort iallafall på hur det ser ut nu!

Både Julia och Sandra har skrivit om sina tandställningar som ni inte får missa, om ni ska få/har tandställning. Och gör inte som jag, skäms inte över den. Låt det inte gå ut över Ert liv, att någon tycker att ni har sneda tänder. Jag vet av erfarenhet hur dåligt man kan må utav det, och hade jag fått tandställningen idag hade jag agerat annorlunda. Eftersom jag inte log med tänderna, såg det antagligen ut som jag hade världens största snus i munnen, inte så lockande.

Och av erfarenhet vet jag framför allt hur ont det gjorde. Idag har jag väldigt stora ärr i munnen, utav rälsen. Eftersom mitt ”problem” var att huggtänderna stod rakt ut och åt sidorna, såg jag liksom Julia ut som en vampyr men gärna ville bli en valross istället. Och undertänderna var inte jämna med övertänderna, så jag har även dragit ut en tand för det ska matcha. Det var en upplevelse!

Ni glömmer väl inte att tävla, klicka Här för att komma direkt till Våran tävling!

Kram Bella

1 kommentar:

  1. Känner faktiskt av lite av ären högst uppe i kinderna, men tycker att det var lätt värt det för att ha bra tänder resten av livet =)

    SvaraRadera