För mig var detta en plåga att aldrig kunna le, för jag visste att det var lika med blickar mot mina tänder. Att le var helt uteslutet, och jag räknade veckorna tills jag skulle få ta ur den. Detta skedde efter ca 1,5 år, en av de bästa dagarna i mitt liv.
MEN, jag ångrar idag att den tog över så mycket av mitt liv. Den styrde när jag var glad och jag var ofta på väldigt dåligt humör på grund utav den. Jag har inte något kort där man ser mig med tandställning. Så fort någon fick ett kort där man kunde se en glimt av den, var jag snabb med att radera det. Jag har inte heller många kort där man ser mig le innan jag fick den, eftersom dem var fruktansvärt sneda, och detta påpekade Många att dem var. Men jag hittade ett gammalt kort, från en ännu äldre mobil. Så före och efter bilder kan jag bjuda på!
Bilden ger inte alls ut sin rätt på hur sneda tänderna var över huvudtaget, men ni kan se att hörntänderna inte riktigt hänger ihop med de andra. Men som sagt, det var värre må ni tro!
Dagen innan tandställningen skulle väck. Visst kan man nästan se tandställningen i underkäken? Konstigt att man lär sig exakt hur mycket man kan le, för att inte visa rälsen? Eller pratar jag bara för mig själv nu kanske...
Jag är inte typen som tar seriösa kort, men lyckades hitta Ett kort iallafall på hur det ser ut nu!
Och av erfarenhet vet jag framför allt hur ont det gjorde. Idag har jag väldigt stora ärr i munnen, utav rälsen. Eftersom mitt ”problem” var att huggtänderna stod rakt ut och åt sidorna, såg jag liksom Julia ut som en vampyr men gärna ville bli en valross istället. Och undertänderna var inte jämna med övertänderna, så jag har även dragit ut en tand för det ska matcha. Det var en upplevelse!
Ni glömmer väl inte att tävla, klicka Här för att komma direkt till Våran tävling!
Kram Bella
Känner faktiskt av lite av ären högst uppe i kinderna, men tycker att det var lätt värt det för att ha bra tänder resten av livet =)
SvaraRadera